Leishmaniose hos hundar: upptäck och behandla!

Leishmaniose hos hundar är en infektionssjukdom som oftast överförs av så kallade fjärilsmyggor eller sandmyggor. Eftersom smittspridarna främst finns i varma regioner runt Medelhavet, i Afrika, Asien och Sydamerika, måste hundägare vara särskilt försiktiga när de tar med sig sin älskling på semester. Men även vid import av djur är försiktighet påkallad.

Och även i Tyskland finns idag begränsade populationer av sandmyggor, till exempel i soliga regioner i Bayern, Baden-Württemberg och Rheinland-Pfalz och till och med runt staden Gießen i Hessen.

Klimatförändringarna lockar nämligen allt fler invånare från söder till våra breddgrader. Enligt uppskattningar är cirka 100 000 hundar i Tyskland smittade av sjukdomen. I den här artikeln får du veta hur du bäst skyddar ditt husdjur och hur du känner igen leishmanios hos hundar.

Leishmanios orsakas av leishmanier, encelliga blodparasiter som har fått sitt namn efter sin skotske upptäckare William Boog Leishman. De kommer in i hundens organism genom myggbett och bosätter sig i dess fagocyter. Här förökar de sig för att sedan sprida sig till benmärg, lymfkörtlar, mjälte, lever och andra organ. Om sjukdomen fortskrider dör djuret till slut av organsvikt, ofta av njurinsufficiens.

Eftersom inkubationstiden är mellan två månader och flera år kan leishmanios hos hundar vara symptomfri under lång tid och därför förbli oupptäckt.

I över 50 % av infektionsfallen förlöper leishmanios utan några symtom, vilket å ena sidan är glädjande, men å andra sidan medför en hög risk.

Hunden kan nämligen bära på smittämnena utan att märka det och smitta andra levande varelser. En tidig upptäckt är livsviktig, eftersom chansen att bli botad från leishmanios i hög grad beror på att behandlingen sätts in i tid.

Människor kan smittas av leishmanios från hundar, men denna smittväg är sällsynt. Teoretiskt sett kan en sandmygga först bita den infekterade hunden och sedan hundägaren. Därefter är ytterligare smittspridning till djur och människor möjlig. Denna smittväg fungerar dock endast i områden där sandmyggor förekommer.

Hittills finns det inga belägg för att leishmanios också kan överföras från saliv till hud. Hundar kan dock överföra parasiterna till sina embryon eller smitta sina partners vid parning. Som hundägare kan du, när du är tillbaka hemma, högst smittas via blod och sårvätska. Därför bör du använda handskar när du behandlar sår på din hund.

Typiska tecken på att du kan känna igen leishmaniose är:

• allmän lustlöshet hos hunden
• samt diarré
• feber
• och aptitlöshet.

Ofta uppstår även hudutslag, som först syns som fjällande vita fläckar på näsryggen och öronspetsarna, men som sedan kan sprida sig till andra delar av kroppen.

Din hund kan uppvisa ytterligare förändringar i päls och hud och ha öppna sår som läker dåligt.

Du kan också känna igen en fortskridande leishmanios på svullna lymfkörtlar och smärtkänslighet på hundens mage. Förutom näsblod och ögonproblem är håravfall, kraftig klotillväxt och blodig avföring typiska symtom på leishmaniasis.

Om du misstänker att din hund har en leishmaniosinfektion måste du ta med den till veterinären så att denne kan ta blod- och vävnadsprover. Antikroppar mot patogenen kan påvisas i blodet, men på grund av inkubationstiden ger testet först resultat efter tidigast sex till åtta veckor. För att säkerställa resultatet görs därefter en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.

Eftersom många hundar redan bär på leishmania innan de utvecklar symtom, kan testet också rekommenderas som eftervård efter en vistelse i riskområden. Om du låter testa din hund två månader efter hemkomsten får du tillräcklig säkerhet.

Tyvärr är det inte möjligt att helt bota leishmaniasis hos hundar, eftersom blodparasiterna inte kan avlägsnas från kroppen. Det finns dock effektiva läkemedel för att bekämpa symtomen och förhindra ytterligare skador på organen. Medan det i södra Europa och på andra kontinenter finns många läkemedel mot denna sjukdom på marknaden, kan tyska veterinärer i huvudsak använda två godkända preparat, nämligen allopurinol och milteforan.

Allopurinol förhindrar förökning och spridning av patogenerna, medan Milteforan dödar leishmanierna. Läkemedlet kan dock inte förstöra alla patogener, utan bara decimera deras antal. Båda läkemedlen kan ges i kombination, men båda kan orsaka biverkningar. Allopurinol påverkar kroppens förmåga att bryta ner purin negativt och ökar därför på lång sikt risken för urinstenar och blåskatarr. Därför bör du samtidigt byta ut hundens kost till purinfattig mat. Milteforan kan orsaka diarré och  kräkningar hos hundar.

För att uppnå önskad effekt måste läkemedlen ges under en lång period på flera år. När din hunds tillstånd har stabiliserats kan du, i samråd med veterinären, försöka minska dosen genom att endast använda läkemedlet i vissa intervaller, till exempel dagligen under de första tio dagarna i månaden.

Efter att medicineringen har minskats eller avslutats måste veterinären fortsätta att genom regelbundna undersökningar utesluta att patogenerna har förökat sig igen.

Prognosen beror på i vilket stadium av sjukdomen behandlingen påbörjades. Utan medicinering överlever hundar endast cirka två till tre år efter att leishmanios har brutit ut. 

Sedan 2013 finns det i Tyskland ett godkänt vaccin mot leishmaniose hos hundar, men det får endast ges till djur som är äldre än sex månader. En ytterligare förutsättning är att hunden inte redan bär på sjukdomsalstrarna. Före vaccinationen måste därför ett blodprov säkerställa att organismen ännu inte har bildat antikroppar.

Även om vaccinet ger ett högt skydd är det inte 100 % effektivt, utan skyddar endast cirka 93 % av de vaccinerade djuren.

Det är inte troligt att vaccinet i sig skulle kunna medföra risker, eftersom det inte innehåller några sjukdomsalstrare. Istället fungerar det med specialbehandlade proteiner som provocerar immunförsvaret till en försvarsreaktion. Leishmania-parasiterna bildar nämligen vissa proteiner när de förökar sig. Dessa har tagits från vaccinet och optimerats i laboratoriet.

Medan hundar i södra Europa ibland drabbas av svåra biverkningar efter vaccinationer, tolereras vaccinet här väl av djuren. I värsta fall kan svullnad eller rodnad uppstå runt injektionsstället under några dagar. Ibland reagerar hundens kropp på de främmande proteinerna med trötthet och feber, men dessa besvär avtar snabbt av sig själva.

Hunden måste vaccineras tre gånger med tre veckors mellanrum under det första året. Efter ytterligare fyra veckor uppnås fullständigt skydd. Du bör därför börja vaccinera hunden tre månader före resan. För ett varaktigt skydd upprepas vaccinationen därefter en gång om året.

När du reser till det soliga söder behöver du inte bara förlita dig på vaccinationer, utan du kan också själv göra en del för att skydda din hund mot smitta. Börja med att ta reda på var och under vilka förhållanden sandmyggorna gärna vistas, så att du kan undvika de största riskområdena.

Sandmyggor lever inte i sanden direkt vid havet, utan trivs bäst i det fuktiga kustnära inlandet. De kan flyga relativt snabbt, men inte högt, utan rör sig högst två meter över marken.

Om du bor i en lägenhet på en övre våning direkt vid strandpromenaden kommer du att möta betydligt färre sandmyggor än i en bungalow längre inåt landet. När du promenerar är det bäst att hålla sig nära den blåsiga kusten, eftersom de stickande plågorna drar sig tillbaka till vindskyddade områden mellan växter eller husväggar. De blir aktiva först vid skymningen och är som mest aktiva ungefär en timme efter solnedgången. Låt därför inte din hund vara ute på natten, utan gå ut med den en sista gång innan du går och lägger dig.

För att skydda dig och din hund från de stickande angriparna kan du täcka din och hundens sovplats med finmaskiga myggnät. Eftersom myggor dras till glödlampor bör du också täcka fönster och dörrar med nät så länge du har lampan tänd. Det finns också skyddande halsband för fyrbenta vänner som med sin doft håller alla typer av insekter borta. Eller så kan du använda ett spot-on-preparat.

Den vätska som du smörjer in på din hunds nacke tränger in i organismen och dödar fästingar och andra insekter redan vid första hudkontakt, innan de hinner bita. Spot-on-preparat verkar i cirka fyra veckor.

Du kan dock inte använda dessa medel på mycket unga valpar, de är endast lämpliga för hundar som är minst två månader gamla och väger två kilo. För detta finns det skyddssprays som även får användas på valpar. Dessa har ingen långvarig effekt, utan avvärjer insektsbett i högst åtta timmar. De dödar dock även parasiter som redan har bosatt sig i hundens päls. Sandmyggor dras särskilt till näsroten, ögonlocken, magen och könsorganen på sitt värddjur. För att din hund ska vara helt säker bör du spraya dessa områden extra noggrant.