Lipom hos hundar – hur farligt är det egentligen?

Lipom hos hundar är en godartad tumör i fettvävnaden. Framför allt äldre hundar utvecklar lipom, och tikar drabbas oftare än hanar. Hundägaren upptäcker oftast lipomet hos hunden av en slump som en knöl i pälsen som han känner när han klappar hunden. Lipomet hos hunden kan också upptäckas vid en rutinundersökning hos veterinären. Det kan kännas när hudutväxten hos hunden har nått en kännbar storlek. Djurägare blir vanligtvis mycket skrämda när de eller veterinären upptäcker knölen hos hunden, eftersom de omedelbart tänker på cancer. Lipom hos hundar skiljer sig dock från cancer genom att det är godartat.

Denna hudutväxt hos hundar bildas i det fettrika underhudsvävnaden och förekommer i olika former. Lipom hos hundar förekommer även i en infiltrativ form. I denna form når det även angränsande vävnad, vanligtvis muskelvävnad. Detta kan leda till att störande sammanväxningar bildas. Det godartade lipomet hos hundar måste skiljas från det betydligt mer sällsynta, men elakartade liposarkomet. Det senare är en farlig cancerform.

Man vet i princip inte exakt hur tumörsjukdomar uppstår. Detta gäller även de godartade fetttumörer som bildar knölar hos hundar.

Eftersom tikar drabbas oftare antar man bland annat att hormonella faktorer spelar in.

Övervikt med ökad bildning av fettvävnad kan också spela en roll. Dessutom visar vissa raser en genetisk disposition. Bland annat är labrador och labrador retriever oftare drabbade av lipom.

Inte minst kan yttre påverkan främja bildandet – till exempel mycket trånga dragselar som orsakar tryckmärken. Det tyder i alla fall observationer på. Symtomatiskt för lipom är mjuka knölar som är lätta att känna i underhuden och som också kan flyttas. De finns i bukområdet, på bröstet, i underlivet och på extremiteterna. I sin normala form är de avgränsade från det omgivande vävnaden. I denna form gör de inte ont, även om man känner på dem. Endast när de blir mycket stora begränsar de hundens rörlighet.

Om lipomet hos hunden har antagit den infiltrativa formen, har det vuxit samman med angränsande vävnad (det har infiltrerat, därav namnet).

I detta fall kan det vara smärtsamt för hunden att känna på tumören. Denna typ av lipom kan inte heller flyttas. Den uppträder oftast på låren och under armhålorna. Infiltrativa lipom är inte så lätta att skilja från maligna liposarkom.

Det är inte nödvändigt att ta bort alla lipom. Det första steget är att låta en veterinär undersöka lipomet och fastställa att det är just ett lipom. Det handlar om att säkert kunna skilja det från en elakartad tumör.

Eftersom det ofta inte räcker med att bara palpera, kommer veterinären att ta ett litet biopsiprov.

Först tar han lite vätska från lipomet och tittar på den själv. Vid ett godartat lipom innehåller provet huvudsakligen fettdroppar och endast ett fåtal celler. Vid liposarkom finns betydligt fler celler som tyder på en elakartad tumörtillväxt. Detta kan praktiskt taget ses redan vid första anblicken under veterinärens mikroskop.

Den slutgiltiga säkerheten får man genom en histologisk laboratorieundersökning. Om det rör sig om en godartad, ofarlig knöl behöver veterinären, som nämnts, inte nödvändigtvis ta bort lipomet – såvida det inte är så stort och/eller infiltrativt att det allvarligt hindrar hunden och orsakar smärta vid oavsiktlig tryckning.

Tyvärr finns det inget entydigt svar på denna fråga, eftersom orsaken som nämnts är oklar. Man kan anta att hundägare bör förhindra att deras fyrbenta vänner blir överviktiga och undvika trånga selar. Detta garanterar dock inte att lipom inte uppstår.

Man överväger att kastrera honor, vilket också skulle kunna leda till färre lipom. Det verkar vara viktigare att djurägare observerar och undersöker sina hundar noggrant för att upptäcka lipom i tid, särskilt hos äldre djur. I ett tidigt skede finns alla behandlingsalternativ öppna. Det är absolut rekommenderat att uppsöka veterinär så snart som möjligt för att utesluta en elakartad tumör.