Miltumör på hundar – det här måste du veta!

Milztumörer drabbar främst äldre hundar från nio års ålder. Hos vissa hundraser förekommer denna sjukdom oftare än hos andra på grund av genetiska faktorer. Golden retriever, rottweiler, grand danois, boxer, schäferhund och schäferhundblandningar tillhör riskgruppen. Stora hundar tenderar att vara mer mottagliga än små, hanhundar drabbas oftare än tikar, men alla kan drabbas.

Orsakerna till tillväxten i mjälten är ännu inte tillräckligt kända, men veterinärer misstänker att det finns flera faktorer, till exempel miljöpåverkan, kostvanor, övervikt och tidigare sjukdomar. Det spelar troligen också en roll att våra fyrbenta vänner idag, tack vare god vård och medicinsk behandling, blir betydligt äldre än vad naturen ursprungligen avsett. Nästan 40 % av alla hundar över tio år drabbas av en mjältesvulst, som lyckligtvis inte alltid är elakartad.

Vår Kräuterliebe - Magenruhe har utvecklats i samarbete med en diplomerad biolog för att på ett naturligt sätt stödja din hunds matsmältning.

Nästan hälften av alla mjältstumörer hos hundar är godartade, vilket innebär att tumörvävnaden endast finns i mjälten och inte sprider sig till andra organ. En godartad mjältstumör leder till en förstorad mjälte och kan orsaka följande symtom:

• Kräkningar
• Aptitlöshet
• Buksmärtor

I de flesta fall växer de ofarliga tumörerna långsamt och kan existera i flera år utan att orsaka besvär. Men om en godartad tumör i undantagsfall växer snabbt, blir mycket stor och spricker, kan den också bli smärtsam och till och med livshotande, varför alla mjältetumörer måste behandlas så tidigt som möjligt.

Vid ett kirurgiskt ingrepp avlägsnas endast tumören så att den inte kan fortsätta växa och påverka mjältens funktion som blodfilter. Många hundar kan leva ett långt och lyckligt liv i flera år efter operationen.

Om tumören däremot är elakartad beror hundens överlevnadschanser i hög grad på i vilket stadium den upptäcks.

När denna tumör har slagit rot i mjälten förstör den organets friska cellvävnad och bildar metastaser. Enskilda celler från den ursprungliga tumören lossnar och sprids via blodomloppet till andra organ, där de delar sig okontrollerat och växer vidare som nya knölar.

Ofta drabbas levern, lungorna, hjärtat och lymfkörtlarna, men metastaser kan också uppstå i mer avlägset belägna delar av kroppen, såsom hjärnan. I värsta fall bildar cancern hematom som blir så stora att de spricker, vilket leder till blödningar i bukhålan och spridning av cancerceller i buken.

Om en hund som redan lider av inre blödningar förs till veterinären i tid kan en akut operation i vissa fall förlänga dess liv med veckor eller månader. Det bästa är dock att bespara hunden ytterligare lidande och låta den somna in fridfullt. Om tumörerna redan har spruckit är hundens livslängd nämligen högst några månader, och oftast dör djuret av metastaserna redan efter sex till åtta veckor.

I ett tidigt skede av sjukdomen kan en veterinär upptäcka tumören med hjälp av röntgen eller ultraljud. Röntgenstrålar visar dock endast silhuetter av de inre organen och kan först avbilda en tumör när den har nått en viss storlek.

Med ultraljud kan läkaren få en bättre inblick i organets inre och upptäcka även små strukturella förändringar. Eftersom kroppen inte utsätts för strålning är denna metod särskilt skonsam för djuret.

Dessutom kan man redan utifrån blodbilden se förändrade blodvärden och blodförlust, även om det bara har skett små blödningar i mjälten. Den säkraste diagnosen av en mjältatumör hos hundar är därför en kombination av blodanalys och ultraljudsundersökning.

I början kan tumörer i mjälten vara helt symptomfria under lång tid, vilket gör dem särskilt svåra att upptäcka. Tydliga tecken blir oftast först synliga när tumören har vuxit betydligt eller redan har brustit. Typiska symtom är då:

• Trötthet
• Allmän svaghet
• Aptitlöshet

Särskilt hos äldre hundar är det svårt att känna igen dessa tecken som symptom på en mjältesvulst, eftersom åldrandet också kan vara orsaken till dem.

Ofta uppstår också plötsliga näsblödningar, och om tumören i bukhålan redan är större får hunden buksmärtor och kräks ibland. Beroende på tumörens storlek kan också en svullnad i buken bli synlig.

Veterinärmedicinen förlitar sig på operativ borttagning av hela mjälten (splenektomi) vid behandling av maligna mjältatumörer hos hundar. Hunden kan utan problem klara sig utan mjälten och teoretiskt sett leva i flera år utan den. Operationen i sig ger dock ingen långsiktig framgång om tumören redan har metastaserat.

Därför är överlevnadstiden efter ingreppet för de flesta hundar bara tre till sex månader, och endast 10 % av de opererade djuren lever längre än ett år efteråt.

När det gäller redan befintliga metastaser kan kemoterapi övervägas efter operationen. Men fördelarna uppväger knappast nackdelarna. Denna behandling belastar och försvagar hunden mycket, men kan bara bromsa tumörernas tillväxt och därmed förlänga djurets livslängd något.

En ny och lovande metod för behandling av mjältetumörer hos hundar är dendritisk cellterapi, även kallad ”tumörvaccination”. Den har varit känd inom cancerbehandlingen i cirka 15 år och erbjuds numera av vissa veterinärer i Tyskland.

Det handlar om en immunologisk terapi: blod tas från den fyrbenta patienten, berikas med celler som framställts i laboratorium och injiceras sedan tillbaka i hunden. De dendritiska cellerna ska stimulera kroppens eget immunsystem att spåra, attackera och förstöra cancercellerna. Denna skonsamma metod har fördelen att hundens egna celler tolereras mycket väl. Den kan dock inte lova en fullständig bot av en mjältesvulst hos hunden.

Idag är det erkänt inom den traditionella medicinen att immunbehandling leder till att många cancerceller förstörs, men dessa bildar hela tiden nya mekanismer för att gömma sig för angriparna eller mutera så att de blir oangripbara. Behandlingen är särskilt lämplig som uppföljningsterapi efter en miltoperation för att bromsa cancern och förbättra hundens livskvalitet.

Även djurläkare överlåter alltid beslutet om operativ borttagning av tumören till veterinären. Naturmedicinen fokuserar istället på förebyggande åtgärder och efterbehandling. För att stärka hundens egna immunförsvar bör den få en specialkost, och djurläkare rekommenderar dessutom en eller två gånger om året avgiftningskurer, till exempel med örter eller akupunktur. Effekten av dessa behandlingar är dock inte vetenskapligt bevisad.

Speciellt som komplement till en tumörbehandling bör hundens kost innehålla så lite kolhydrater som möjligt, men däremot särskilt mycket fett, protein och vitaminer. Eftersom cancercellerna huvudsakligen livnär sig på glukos, ska ett minskat intag av kolhydrater svälta ut de oönskade cellerna. Därför är spannmål, ris, potatis och pasta endast tillåtna i mycket små mängder.

En hund som behandlas för en tumör i mjälten behöver dock en kaloririk kost, eftersom de medfödda cancercellerna ständigt ser till att dess blodsockernivå sjunker. Dessutom ska vitaminer och protein stärka immunförsvaret och stödja kampen mot tumören i mjälten.

Rätt hundmat under tumörbehandlingen

Fiskolja eller olivolja är bra alternativ som extra fettkälla. Dessutom rekommenderas tillskott av vitaminer, selen, omega-3-fettsyror, aminosyror, ginseng, grönt te och krallendorn, som har tumörhämmande effekter, stimulerar avgiftningen och har en positiv inverkan på immunförsvaret.

Alla livsmedel som den försvagade patienten nu intar bör vara färska och inte innehålla konserveringsmedel.

Tala med din veterinär om lämpliga livsmedel innan du lägger till dem i din hunds kostplan.

För att din hund ska vara helt frisk och slippa mjältesvulster bör du ta med den till regelbundna hälsokontroller. För hundar över sju år måste detta, förutom blodprover, även omfatta en ultraljudsundersökning av hela bukhålan, där även mjälten undersöks.

Med tanke på den snabba tillväxten av en elakartad tumör kan inte alla tumörer upptäckas i ett tidigt skede, inte ens vid den årliga undersökningen.

Men chansen till tidig upptäckt och därmed framgångsrik behandling ökar avsevärt vid regelbundna hälsokontroller.