Patellaluxation hos hundar – hur du kan hjälpa din hund

Patellaluxation hos hundar är en förskjutning av knäskålen, vilket framför allt orsakar problem hos unga djur. Knäskålen sitter inte korrekt i sitt ledskenor. Det finns typiska symtom på patellaluxation, framför allt är hundens förändrade gångstil påfallande: Den avlastar det drabbade bakbenet helt under ett eller flera steg, men springer samtidigt helt normalt. Knäskålsluxation hos hundar är i princip ärftligt. För vissa hundraser innebär det att de utesluts från avel.

Patella är namnet på hundens knäskål. Det finns fyra ben i knäleden:

• Lårbenet (femur)
• Skenbenet (tibia)
• Vadenbenet
• Patella (knäskålen)

Patella förstärker senan som förbinder underbenet med knästräckaren som är den stora lårmuskeln. Vid sträckning eller böjning av knäleden skyddar patella systemet mot slitage. Den tillhör därmed de så kallade sesambenen.

Korsbanden förbinder skenbenet och lårbenet i ett kors. De förhindrar att dessa två ben förskjuts bakåt eller framåt. Menisken har en viktig buffertfunktion. Den leder benen vid rörelser och fungerar som en kudde mellan skenbenet och lårbenet. De omgivande musklerna är medansvariga för knäledens funktion. Särskilt quadriceps (den stora knästräckaren) har en enorm inverkan på den exakta ledningen av knäskålen i spåret på underlåret.

En naturlig hjälp är grönläppad mussla. Musslan kan hjälpa hundar med artros och ledbesvär genom att bekämpa inflammation och avsevärt minska smärtan som uppstår i samband med detta.

Om knäskålen hoppar ur sin ledskena uppstår en luxation. Den ligger nu inte längre längst ner i låret utan utanför leden (på insidan eller utsidan), vilket gör att den inte längre kan utföra sin funktion och dessutom utsätts för fara. Även knäet utsätts för risker på grund av att knäskålen inte längre skyddar det, eftersom knäskålens luxation hos hundar oftast leder till att ledkapseln brister. Detta stör knäledens sträckmekanism, vilket leder till kraftiga smärtor.

Patellaluxation hos hundar drabbar särskilt små raser under det första levnadsåret. Under de senaste åren har man dock kunnat observera en tendens till patellaluxation även hos medelstora och stora hundar, där knäskålen snarare luxerar utåt (hos små hundar snarare inåt).

Veterinärer vet ännu inte varför detta är fallet (2021).

Det finns vissa symtom på patellaluxation:

• Hunden hoppar när den går.
• Ibland belastar den alla ben normalt, ibland avlastar den helt det berörda bakbenet.
• Hunden verkar halt.
• Ibland hoppar djuret utan anledning.

Om du observerar dessa symptom på patellaluxation bör du uppsöka en veterinär, särskilt om din hund tillhör en ras som är predisponerad för detta. Dessa raser är bland annat:

• Chihuahuas
• Pudel
• Spitze
• Yorkshire Terrier och andra små hundraser.

Även hos appenzellern och flat coated retriever observeras ofta patellaluxation hos hunden.

Om hundägare upptäcker patellaluxation eftersom hunden vid ett enda promenad flera gånger helt avlastar ett ben, är ett besök hos veterinären absolut indicerat. Patellaluxationen är då uppenbarligen redan långt framskriden hos hunden. Det finns risk för artros, om än inte omedelbart. I alla fall skadar knäskålsluxationen hos hunden dess brosk. En lika stor fara är korsbandsskada på grund av patellaluxation hos hunden.

Veterinären utför en ortopedisk undersökning och klassificerar hundens patellaluxation i en av fyra grader. En röntgenbild är inte nödvändig för att ställa diagnosen, men kan vara till stor hjälp i oklara fall. Om en operation blir nödvändig är den dock oumbärlig. Luxationsgrad 1 betraktas som ”ingen luxation”. Från och med grad 2 får hundar inte längre användas för avel. Vid graderna 2 till 4 kan man observera en tydlig haltning hos hunden. Senast från grad 3 är operation i princip oundviklig. Vid grad 1 och 2 kan patellaluxationen behandlas med hjälp av fysioterapi så att knäskålen förblir på plats.

Det är viktigt att behandla en patellaluxation relativt snabbt.

En obehandlad knäskålsluxation hos hunden leder till ökad broskförslitning mellan lårbenet och knäskålen. Detta kan inte åtgärdas genom en senare operation. Här är en översikt över graderna av patellaluxation hos hunden:

• Grad 1: Knäskålen återgår spontant till sin normala position. Nästan ingen halthet kan observeras.
• Grad 2: Knäskålen lämnar oftare sin exakta position. Hunden haltar ibland, men inte särskilt ofta. Därför upptäcker ägarna ofta inte den begynnande knäskålsluxationen hos hunden.
• Grad 3: Knäskålen lämnar sin position betydligt oftare, men hunden verkar i huvudsak inte ha några onormala smärtor. Tillståndet är dock märkbart. Ofta uppsöker ägarna veterinären vid denna grad. Skillnaderna mellan grad 2 och 3 är dock flytande.
• Grad 4: Knäskålen kan inte längre flyttas från sin (felaktiga) luxationsposition. Hunden kan därmed springa stabilt i flera år, men haltar. Tillståndet måste opereras innan en massiv artros uppstår.

Senast vid ett uttalat stadium 3 är operation oundviklig. Det är dock ofta svårt att fatta beslutet på grund av den flytande övergången mellan stadium 2 och 3. Hundägare kan i första hand satsa på fysioterapi vid ett uppenbart svagt stadium, men bör i princip följa veterinärens råd om operation.

Den hotande artrosen skulle vara mycket smärtsam för hunden. Operationen har visat sig vara effektiv.

Efteråt är prognosen för hunden mycket god. Det finns för övrigt olika operationsalternativ, till och med en halvprotes som kallas ”Patellar Groove”. Vilken metod som är lämplig måste veterinären avgöra.